Irritation del 1

På min väg till skolan så måste jag ta mig över ett antal vägar, då vill man gärna gå säkert och inte behöva vara orolig för någon idiot som inte förtjänar sitt körkort. Utan idag vill jag tillägna mitt hat till ett par gamlingar. Först och främst så blev jag nästan på körd på väg till skolan. Detta hemska skede hände när en bil kom i susande fart mitt inne i stan, och tilläggas skall att jag var fullt synbar och det var ljust ute. Bilen körde i alldeles för hög fart (vad jag uppfattade) för att vara inne i stan. Jag hade tagit två steg ut i vägen när bilen var ungefär 40-50meter från övergångsstället. Bilen fortsatte i samma höga fart och gjorde mig otroligt nervös redan på så långt avstånd. Jag ökade raskt farten för att försöka hinna över till mitten av vägen. Det värsta var att bilen började aldrig sänka sin hastighet. Och samtidigt som jag vände mig om för att kolla på föraren så hör jag ett sladd, självklart blir jag rädd utav det och kan inte ge föraren den arga blick jag hade tänkt. Utan jag får då ett ännu argare ansiktsuttryck riktat mot mig (som om det var jag som gjorde fel). Först och främst körde han för fort, sedan stannade han inte för fotgängare, vilket jag tror att det är lag på. Och inte nog med det, han försökte antyda att det var jag som gjort fel (att gå över ett övergångsställe). Jag fortsatte min väg till skolan irriterad och med ganska hög puls.

På min väg hem från skolan, vid ungefär samma ställe så ligger det en trappa. Där stod en kärring med rullator, hon kunde inte komma ner för trappan och ville ha hjälp. Samtidigt som jag börjar gå ner för trappan säger hon det högt och tydligt. Antagligen ett lättare sätt att be om hjälp, jag hade bestämt mig redan innan att jag inte vill hjälpa en gnällig kärring. Visst skulle jag hjälpt henne om det fanns en anledning, men nu fanns det två andra alternativ än att jag skulle bära ner henne för trappan. Alternativ ett: Hon kunde ta en omväg och gå genom tunneln och skulle på så sätt slippa alla trappor. Alternativ två(det klockrena valet enligt mig): Ta hissen som är belägen cirkus 3-4 meter från trappan. Det kommer en alkoholist (som jag antar är hennes man) strax bakom mig, och då hör jag tydligt och väldigt ljudligt ett rop "Det är ju en hiss precis här bredvid, varför tar du inte den!" Hon svarar" Jag har aldrig åkt den innan, Har du det?". Då tänkte jag "vad fan spelar det för roll om man åkt hissen innan". Han svarade något i stil med det jag tänkte och då verkade hon ta sig fan på att hon skulle ner för trappan även om ingen var villig att hjälpa henne ner. Då ställer hon rullatorn ovanför trappan och börjar stapla sig ner. Jag vände mig om och skådade hennes väg ner för de första två stegen. Sen klarade jag inte av henne mer. Och gick därifrån med snabba, kraftfulla och irriterade steg för att ta mig hem så fort som möjligt.

Är det någon som har förståelse för min ilska, eller är det helt enkelt jag har brusat upp mig i onödan ?